Årsmöteshelg på Åkerby Herrgård, Nora, 1-3 juni 2012

RREC, svenska sektionen hade sitt årsmöte och rally 1-3 juni vid Åkerby Herrgård, utanför Nora. Väderprognosen var inte den bästa, men det finns de som tror på att det blir bättre. Med facit i handen kan man säga att vi slapp i princip regnet men den kyliga vinden fick vi uppleva. Resan till Nora gick bra för de flesta, men någon bil behövde en mindre justering. En RR blir det ju aldrig något fel på - möjligen en mindre justering. Efter incheckning på herrgården skulle vi vidare med en buss till Pershyttan. Denna hytta har bevarats sedan den stängde 1953. Vår guide hette Per, och han sa om sig själv att han var en nörd på ämnet. Det som är intressant var att vi fick uppleva den arbetsmiljö som rådde på 50-talet. Dessutom var alla tidigare installationer kvar, sedan mitten av 1800-talet. Det fanns enormt många hytter i Bergslagen och vi fick en historisk tillbakablick på hur dessa startades och sedan drevs genom alla år. Det ofantligt stora behovet av kol, som ledde till att alla träd i omgivningen försvann. Grunden för ett hytta var att det fanns tillgång till vatten. Det var vattnet som var drivkraften. Den andra tillgången var kol. Överallt fanns det kolmilor som producerade kolet. Vattenkraften kompletterades sedan med ångkraft.
	Hyttan är en av de bäst bevarade träkolsmasugnar. Den byggdes 1856 och stängdes 1953. Tackjärnsproduktionen i Pershyttan har troligen pågått i 800 år. Vi blev uppdelade i två grupper. Vår grupp gick direkt längst upp i byggnaden. Det var smala branta trappor. Men, till toppen kom vi. Där beskrev Per hela proceduren. Hur man fraktade upp sten (innehållande järnmalm), kalk, kol mm. Hur man fick elda upp för att få rätt höga temperatur. Här ser vi toppen. I mitten hade man träkol och kalk. I den yttre ringen järnmalmen.
	Först släppte man ner kolet och när temperaturen var tillräckligt hög släpptes järnmalen ner. Innan järnmalmen kommit upp hit hade den "rostats". Den värmdes upp för att stenen senare skulle kunna falla samman lättare. Denna process på hela tiden, dygnet runt. I botten kunde man sedan tömma ut, först slaggen och sedan järnet. Järnet fick rinna ut i formar. I varje fack i formen fanns ett "bomärke", vilket visade härkomsten. Här ser du ett sådant.
Tillbaka till Herrgården serverades vi en smakrik buffé. Lördag, efter frukosten, ställde vi upp våra bilar för avfärd. Färden gick mot Siggebohyttans Bergsmansgård Där var den första kontrollen med frågor som man inte kunde svaret på. Men kaffet och nybakat bröd smakade.	Kjell och Barbro tog täten.
	Kaffestugan byggdes först som drängstuga i mitten av 1800-talet. Siggebohyttans bergsmansgård byggdes av Bergsmannen Anders Olsson. Det är den mest storslagna bergsmans-gården från Bergslagens storhetstid. Mangårdsbyggnaden började byggas runt 1790 och innehåller 14 rum och 3 kök. Här fick vi uppleva hur ett förmöget bergsmanshem såg ut runt 1860. Bygget slutfördes av sonen; Anders Andersson.
Färden gick vidare till Grythyttan. Grythyttan har ju alla hört talas om. Carl-Jan Granqvist. Måltidens Hus i Norden är den utställningspaviljong som representerade Sverige på världsutställningen Expo-92 i Sevilla. Den är idag omvandlad till ett centrum för mat, dryck och måltidens form. När vi kom dit såg vi direkt att Carl-Jan var där. Vår guide tog hand om oss och berättare bakgrunden till denna byggnad och hur Carl-Jan agerade för att få denna byggnad till Grythyttan. Hon berättade om olika detaljer som beskriver de svenska inslagen i byggnaden.
Vädret var inte till för vår fördel. Det gällde att hålla sig varm. Kalle visste genom lång erfarenhet hur man håller en kvinna varm. Hustrun Gunilla uppskattade värmen. Tack och lov tog guiden oss inomhus. Vi kom till "Kalastorget". Det är den största festvåningen. Rummet är vackert prytt av en bild på sista måltiden och en tidskapsel i form av en kopparklädd Camembertformad kista fylld med måltidsutensilier från 1900-talet. Om 100 år ska lager 2 bevaras. Och om ytterligare 100 år ska det sista lagret sparas. Allt ska sedan sänkas ner i krypan, för att man i framtiden ska kunna se utvecklingen.
	Carl-Jan lyckades tillsammans med andra intressenter köpa in Tore Wretmans kokbokssamling. De lyckades rädda hem ca 80%. De viktigaste böckerna lyckades de rädda hem. Kajsa Varg mm. Bland dessa fanns bland annat denna kokbok från 1570. Carl-Jan berättade gav oss tillbakablick på utvecklingen av Grythyttan och vilka tankar han har om den framtida utvecklingen. Han beskrev även skillnaden mellan en kvinnlig och manlig kok. Lunchen åts och den var mycket god. Nu styrde vi bilarna tillbaka till Åkerby Herrgård.
	Håkan Johansson svarade för planeringen. Nu kom ytterligare ett tävlingsmoment. Vi skulle få 10 grodor att hoppa i en skål. Tävlingsmomentet krävde, koncentration, förmåga att rikta grodan åt rätt håll, trycka av grodan med rätt tryck så att den hoppade exakt rätt längd och hamnade i en korg. Då är det bra att vara två i gruppen. Min fru, Maj-Britt hoppade in och fick 4 av 10 grodor i korgen. En drink före maten var en bra start på kvällen och middagen. Lars Nord hälsade oss välkomna till bord. Senare utbringades en skål för Sir Henry.
Esbjörn från Rohdins passade på att ge RREC´s nya närvarande medlemmar ett RR märke, att bära. Det var en uppskattad gest och de nya medlemmarna var glada över gåvan.
	Göran Berg (vår tidigare ordförande) ville passa på tillfället att överlämna en gåva till Karl-G Giertz. Kalle ska avgå från styrelsen (kassör). Göran tackade för ett gott samarbete och ville tacka honom med det bästa han vet - potatis från Bjärehalvön. Kalle tackade för gåvan och såg fram emot att få avnjuta detta tillsammans med lämpliga tillbehör och dryck. Årsmötes rallyt genomfördes traditionsenligt. Den bestod av praktiska saker och teoretiska frågor.
	I år blev det att Roberth Nironen tog första platsen. Alla vet att han inte klarat detta utan att hustrun Maj-Britt hjälpt till vid de avgörande grenarna (grodhopp). Roberth fick ta emot vandringspriset. Av fjolårets vinnare (Hans Ö) fick han veta att det är mycket att putsa och polera. Roberth lovade dock att nästa års vinnare ska få en välpolerad pokal (inget fel på årets).
	Årsmötet genomfördes på söndag förmiddag. Förändringarna i styrelsen var  att Kai Adolfsson valdes in som ledamot och Ann-Christin Mårder som suppleant. Medlemsavgiften för året 2013 blev oförändrad. Det förvarnades om att sedan kan avgiften stiga på grund av förändringar i pundkursen samt att moderklubben beslutat om att indexhöja avgifterna i fortsättningen. Karl-G Giertz har under flera år varit klubbens kassör. Han ville nu ge möjligheten att andra ska kunna komma in och sköta klubbens ekonomi. Kalle lämnar nu styrelsen med en ekonomi som ligger i topp.
	Kalle avtackades av vår ordförande Lars Nord och Kalle´s hustru Gunilla fick ta emot blommorna med all rätt. Clifford Hellzén har varit med i klubben sedan den bildades. Under åren har han haft många roller. Han är en av grundpålarna i klubben. Under de senaste året har han varit i valberedningen. Han har nu valt att träda tillbaka och Lars Nord tackade honom för allt arbete som han genomfört genom åren.
	Lars Nord överlämnade blommor och ett tack för det arbete som Roberth Nironen genomfört genom att skapa och driva klubbens hemsida. Dessutom har vi nu fått ett medlems- och fordonsregister som är helt internetbaserat.
	Mer bilder - klicka här!
Text o bild Roberth Nironen Gävle
www.rrec.se