1930
Rolls-Royce Phantom II Town Car, 1933 Duesenberg Twenty Grand,
1934 Packard Model 1108 Twelve Sport Phaeton
Hur många av läsarna kan påstå att de sett en bil som gjort ett outplånligt intryck? Som år ut och år in finns kvar på näthinnan? Som man kanske önskar att man äger, men aldrig får råd med?
På 1980-talet arbetade jag på ett av AVESTA AB:s dotterbolag i USA. Det låg i staten Indiana, inte så långt från staden Auburn.
Självklart besöktes Auburn-Cord-Duesenberg museet flera gånger. Man hänfördes av fantastiska bilar från 20- och 30-talet.
Hela plattan bilen stod på var täckt av speglar. Man kunde därför se att även undersidan var minutiöst genomgången. Massor av detaljer var försilvrade eller förgyllda. Allt verkade högglanspolerat som inför en galamiddag. Det fanns inte minsta fläck att anmärka på. Även jag imponerades. Men samtidigt väcktes mina tvivel och min nyfikenhet.
Med min bakgrund i den småländska myllan; och min mångåriga erfarenhet av värmländska skogsvägar vid tiden för tjällossning; kändes det naturligt att ställa en fråga till en av vakterna kring paradnumret: ”Hur bär man sig åt för att hålla efter bilen när man kört några mil?” Vakten tittade på mig som om jag inte var riktigt klok, och tänkte nog först svara mig i den andan. Men han fann sig och sa ungefär: ”Den här bilen körs på trailer mellan olika utställningar i USA. Den kommer aldrig mer ut på vägen”.
Vad är en bil? Vad kännetecknar ett trafikfordon? Något man absolut måste betala trafikskatt och -försäkring för? Om bilen aldrig körs på vägen; behöver den vara försedd med motor?
Hör en sådan här bil hemma på en bilutställning? Passar den bättre på ett museum för nutida konst?
Renoveringsnivån på NCM är otroligt hög. Men bara vissheten om deras världsrekord på sex Best in Show Concours d'Elegance vid Pebble Beach gör att man förstår skillnaden. Kraven på denna; världens mest respekterade årliga samling av veteranfordon; är oerhört höga vad gäller renoveringen ställt mot fordonets ursprungliga specifikation.
Vid besöket nu i mars (2018) fick jag möjlighet att ta upp renoveringsfrågan i mera detalj med några representanter för museet. Trots att NCM i något fall lagt ner mer än 10 000 timmar på en enda renovering så släpper man inte på några principer:
1/ Bakomliggande forskning kring den enskilda bilen INNAN man startar renoveringen ägnas stor, för att inte säga oerhörd, möda.
2/ Alla bilar måste kunna köras.
3/ Allmänheten måste få möjlighet att se deras bilar.
Vad gäller 1/ så fick jag vid detta mitt tredje besök möjlighet att se deras arkiv. Arkivet var minst sagt omfattande. Som exempel på hur man går till väga nämndes renoveringen av världens mest kända Duesenberg, 1933 Arlington Torpedo Sedan ”TWENTY GRAND”. Massor av bilder kan ses på nätet. Bilen designades av Gordon Miller Buehrig (1904-1990) inför världsutställningen i Chicago 1933-34.
Bilen köptes av mr Nethercutt 1978 och Buehrig själv hyrdes in och bodde i fyra månader i San Sylmar under det ettåriga renoveringsarbetet. NCM ville säkerställa att minsta detalj skulle stämma med bilens specifikation 1933. Även Duesenbergs VD Harold T. Ames konsulterades. (Buehrig ritade även Cord 810/812; en ikon inom bilvärlden; långt före sin tid).
Men som läsaren finner nedan kostade både Rolls-Royce Phantom I och Phantom II i deras samling ännu mer än $20 000 när de var nya; dessutom flera år tidigare!
Kopplat till 1/ ställde jag några frågor om bilarnas lackering. Det gällde inte specifikt Bentley eller Rolls-Royce utan snarare flera USA-tillverkade 30-talsbilar:
Som exempel nämndes en 1934 Packard 1108 Dietrich Convertible Sedan och en 1930 Cadillac V16 452A Dual Cowl Phaeton. Båda skulle vi nog kalla knallgula i dag. Exakt de färgerna hade beställts på 1930-talet! Många undrar också över färgen silvermetallic på Duesenberg TWENTY GRAND.
Jodå, det fanns metallicfärg redan då! När det gäller dagens finish ställt mot hur de ursprungligen såg ut var man mer tveksam. Det finns ju ingen nu levande människa som kan göra en korrekt jämförelse. I samma andetag som min guide sa detta om färger och lackeringsnivå tryckte han på att NCM i väldigt många fall absolut INTE gav sig på någon renovering alls! Just den synpunkten kändes mycket befriande för mig och visade sig stämma väl även för deras Rolls-Royce Phantoms, t.ex. Phantom IV!
Målsättningen för 2/ är att alla bilar årligen ska ut från museet och köras på vägarna kring San Sylmar. Guiden för Collection (en otroligt duktig guide!) nämnde att folk i San Sylmar är vana vid att ovärderliga bilar från samlingen körs på vägarna. Han tog som ett något drastiskt exempel att han en gång tagit TWENTY GRAND till pizzastället.
3/ Man är så angelägna om att visa bilarna för allmänheten att parkeringen är fri, museet är fritt och detsamma gäller även 2-timmarsguidningen av Collection. Dessutom deltager man på många årliga bilträffar i hela USA med sina mest spektakulära fordon. De transporteras dit på trailer, men väl framme körs dessa alltid inför publiken. Avstånden i USA är ju långa.
Antalet bilar på NCM börjar närma sig 300. För läsaren av vår bulletin är säkert samlingen av tjugotalet Bentley och Rolls-Royce av störst intresse. Men att gå in i detalj på alla dessa; trots att de säkert förtjänar det; är att gå lite för långt. Beskrivningen som följer nedan koncentreras därför på NCM:s Rolls-Royce Phantoms.
Samlingen av Phantom I-VI är unik så tillvida att det är den enda i världen där allmänheten har tillträde, till på köpet inträdesfritt! Just modellserien Phantom är intressant också av det skälet att den funnits ända från 1925 till våra dagar. Bilderna har i något fall tagits av undertecknad. Men merparten finns i boken ”The Nethercutt Collection. The Cars of San Sylmar by Dennis Adler”. Vid mitt besök erhölls tillstånd att använda såväl text som bilder från boken för detta referat.
Rune Johansson