För två år sedan besöktes Kläckeberga herrgård utanför Kalmar. Dagen efter deltog nästan alla fordonen på Solliden, där entusiastfordonsutställningen traditionsenligt ägde rum första söndagen i augusti. Att kombinera dessa två träffar gjorde det möjligt för långväga medlemmar i klubben att på samma resa kunna deltaga på ett klubbarrangemang och en mycket stor extern träff på kunglig mark.

I år var tanken densamma: Ett distriktsarrangemang följt av samling på Solliden dagen efter. För våra Bentley och Rolls-Royce blev det nästan för bra vad gäller Solliden. Kungen ville nämligen även i år att vi; och bara vi; parkerade i engelska parken. Men årets Bertil Vallien-utställning av glaskonst i samma park begränsade antalet bilar till tio. Därför fick jag information om att det var fulltecknat för Bentley och Rolls-Royce.

Väderprognosen för lördagen var inte rolig. Det ledde till att RREC-träffen drabbades av flera avhopp; både av redan anmälda fordon och av planerade. Reaktionen var förståelig: Man ville vara säker på att hinna få sin bil i oklanderligt skick till Solliden dagen efter. Då spådde SMHI sol hela dagen.

Som så ofta förr slog väderprognosen fel. Både lördagen och söndagen bjöd på härligt väder. Därför var det synd att bara fyra fordon deltog på RREC-träffen.

Vi samlades på Tveta gård för inbördes beundran och coronaanpassad fika. Därefter bar det iväg mot Mörbylånga via Färjestaden. Föga överraskade möttes vår fordonsparad av jublande människor, som stod tätt packade längs den 3 km långa Storgatan genom downtown Färjestaden.

Första stoppet gjordes i naturreservatet Vickleby ädellövskog. Helst ska platsen besökas på våren då blomsterprakten imponerar. Men året runt kan ett av naturens under betraktas: En vril i oöverträffad storlek i en tjugo meter hög ek. Vrilen växer runt hela stammen och uppskattas till över ett ton.
En sökning på nätet ger vid handen att det kan vara den största i landet. Så den är extrem både för sin storlek och att den faktiskt sitter i en ek. Vril är vanligast i björk.

Vid färden genom Mörbylånga drogs farten ner ordentligt när vi passerade en större villa nere vid vattnet. Där bodde en gång Per Ekström, Ölands mest kände konstnär.

Resan fortsatte mot Kastlösa. Vi körde längs det stora industriområdet vid Guldfågeln AB, Ölands störste arbetsgivare. På väg österut mot 136:an noterades en helt ny äppelodling med över 3000 träd. Lokalpressen har skrivit om den stora satsningen på Öland. Den kanske inte kommit till stånd om odlingen på Tveta gård från 1940-talet funnits kvar. Den var på 9400 fruktträd.

På glashyttan i Kastlösa blev det stopp med möjlighet till köpfest. Många av Poul Jörgensens vackra produkter föll i smaken och glaskonstnären blev nog nöjd, även om han liksom jag hade hoppats på fler deltagare. Jag hade förberett honom på ca tio bilar.

Vi vände norrut och svängde av 136:an vid Bårby för att ta den nästan spikraka vägen österut över Alvaret till Alby. Efter några km norrut på östra vägen kom vi fram till slutstationen Stenhusa Bod.
Där har inrättats den lockande kombinationen Nordens största utbud av litteratur och kikare med fokus på fågelskådare och en restaurang med fokus på hamburgare. Några av oss tyckte nog väntetiden efter beställning var lång; ca tre kvart. Men belöningen i form av synnerligen välsmakande hamburgare med pommes frites gjorde att väntetiden glömdes bort.

I egen takt återvände därefter deltagarna till sina hem.

V.g. se separat referat från Sollidens entusiastfordonsutställning den 1 augusti.

Text och foto
Rune Johansson

Tveta gård