Anders Rohdin

Ja, nu är jag i full gång med renoveringen av min Bentley. Min tanke är att jag skall skriva lite om detta i varje bulletin. Eftersom bilen genomgår en totalrenovering kunde det kanske vara intressant att läsa vilka problem som jag kommer att ställas inför och hur jag löser dessa. Syftet med artikelserien från min sida är, dels att förhoppningsvis kunna lära ut lite av mitt yrke samt sätta ”press” på mig själv att göra något på bilen mellan varje utgivning av vår trevliga svenska klubbtidning från RREC.

Eftersom detta är den första artikeln tänker jag berätta historiken fram tills nu. Det är väl lika bra att börja från början.

Mitt intresse för Rolls-Royce
Jag är född 1958, alltså ett år innan de flotta bilarna från Crewe skulle komma att förses med V8 motorer. Mitt intresse för bilar var mycket stort redan från början. Jag lärde mig de flesta bilmärken före flertalet ord i svenska språket, som jag för övrigt fortfarande har stora bekymmer med (till skillnad från bilar)

Redan som fyraåring drabbades jag svårt, av den obotliga sjukdomen vi alla som läser detta lider av, ”Rolls-Royce sjukan”. I mitt fall blev jag smittad av en några år äldre kompis och en av hans leksaksbilar! Det var så att min mormor hade en väninna som hade en son med världens största sandlåda (som jag minns det). Ja, inte nog med det, den var full av leksaksbilar också.

Som ni förstår ville jag aldrig lämna sandlådan, även om jag hade lekt där hela dagen. Men det fanns en sak till som lockade mig inne i huset i min kamrats rum. Där på hyllan ovanför hans skrivbord stod den, en tvåfärgad grå Rolls-Royce Silver Wraith Sport Limousine Park Ward, tillverkad av Dinky Toys.

Min kompis hade fått den i femårspresent av någon släkting, men den fick absolut inte tas ut i sandlådan för då skulle givaren bli så ledsen, sade kamratens mamma barskt. Var jag riktigt snäll någon söndag, kunde jag under överinseende få ta ner bilen från hyllan och försiktigt putta den fram och tillbaka mellan pekfingrarna på skrivbordet, för att åter ställa upp den på hyllan som ett prydnadsföremål.

Jag lärde mig nu att Rolls-Royce skiljde sig markant från alla andra bilmärken. De andra kunde man ju utan problem ha liggande i sandlådan för de skulle ju förr eller senare ändå bli skrot, till skillnad från ”Rollsen” som skulle bevaras för evigt och vårdas ömt. Kanske inte så knepigt att hela min fritid nu vid 46 års ålder går åt främst till att leta efter Rolls-Royce- och Bentley leksaksbilar till min samling?

Rolls-Royce Silver Cloud och Bentley S
Redan före 2:a världskriget kom fabriken ut med Bentley MK V. Det var tänkt att man för första gången skulle sälja bilar med kaross! Ja som ni vet tillverkade fabriken före kriget endast chassin, sedan fick beställaren låta förse sin bil med kaross från en karosserifirma.

Efter endast 17 tillverkade Mk V (alla med specialkarosser) satte dock kriget stopp för all produktion. Men när kriget var över kunde man därför snabbt komma ut med en ny bil då ju konstruktionen redan var färdig. Bilen kom att heta Bentley MK VI. För första gången kunde man nu erbjuda en komplett bil med kaross.

Karossen var tillverkad helt i stål av Press & Steel Ltd som var ett dotterbolag till British Motor Ltd. De första exemplaren rullade 1946 ut från Crewe som nu blivit bilfabrik. All flygmotortillverkning kom nu att koncentreras till Derby. Från 1953 döptes modellen om till R-type i samband med att man förstorat bagageluckan.

Från 1949 kunde man också få bilen i Rolls-Royce-utförande under namnet Silver Dawn. Denna lilla Rolls-Royce såldes de första åren bara på export.

Utvecklingen efter kriget blev snabb och man förstod att Mk VI/Rtype snart skulle bli omodern tekniskt men framför allt designmässigt. Chefsdesignern John Potwhele Blackrey fick i uppdrag att designa en ny bil. Han var en mycket duktig designer. Redan 1937 som 23-åring hade han blivit chefsdesigner hos anrika Gurney Nutting, en firma som av många ansågs som den bästa karossbyggaren när det gällde design. När kriget bröt ut började han hos Rolls-Royce som designer på flygmotorer.

Under senare delen av kriget förflyttades han till experimentverkstaden i Belper, några mil norr om Derby. Här hjälpte han bland annat H J Mulliner att ta fram R-type Continental Fast Back. Sedan kom uppdraget att ta fram ersättaren till R-type.

Projektet döptes internt till ”Siam”. I september 1952 stod den första prototypen färdig. Den visade sig vara med det snyggaste som Engelsk bilindustri hade skådat någonsin.

Bilen ser ju väldigt mycket större ut än föregångaren, men det är inte så. Bredden är 5 cm större och längden likaså (538 cm mot 533 cm). Interiören blev mycket luftigare och försedd med mycket mer valnötsrot.

Bord var standard både bak och fram, medan solluckan nu blev ett tillbehör. Karossen kom även fortsättningsvis att tillverkas av Press & Steel Ltd som av elaka tungor kommit att kallas för Press & Rost! Ja, 1947–55 års modell var mycket rostkänslig. Den nya bilen fick luckor och dörrar i aluminium, dels för att spara vikt men också med hänsyn till tidigare rostproblem.

Chassit fick behålla sin raka motor med sex cylindrar som nu var på 4 887 cm3. Förgasarna var dock större med separat tomgångssystem. Standard blev nu General Motors fyrstegs automat. Manuell växellåda gick dock att få som tillbehör ytterligare några år.

Chassit fick en kraftig ram med ett kryss på mitten. Den var pressad av en 20-tons press i U-form, som sedan sammansvetsades på mitten till en lådform. Trots att den inte blev tyngre än föregångaren blev den 50 procent styvare.

Bromstrummorna blev lägre men betydligt bredare och man behöll det mekaniska låsningsfria bromssystemet (en uppfinning från Hispano-Suezia). Hjulen blev nu 15 tum. I april 1955 kom så bilen ut på marknaden under namnet Bentley S och Rolls-Royce Silver Cloud. Senare – 1959 – kom den andra versionen försedd med V8-motor och från och med 1962 blev tilläggsnamnet III, dessa är lätta att se på de fyra strålkastarna.

Nästa bil, Silver Shadow, kom ut 1966 men det är en annan historia. Totalt kom det att tillverkas närmare 15 000 bilar åren 1955-1966, det dittills största antalet i företagets historia.

Historien om ”264:an”
Min bil är en Bentley S Standard Saloon och ett relativt tidigt exemplar, levererad den 9 november 1955. Bilens chassinummer blev B-264-AN. Jag har därför i denna artikelserie döpt bilen till ”264:an”.

Bentleybilarna hade alltid ett chassinummer med jämna siffror, medan Rolls-Royce bilarna fick udda (dock ej nummer 13, då det skulle kunna bli otur med dessa). Således är min bil den 132:a som lämnade Crewe. Dessa tidiga bilar hade enkelt bromssystem och saknade normalt styrservo. På chassikortet, som för övrigt går att beställa en kopia av från RREC i England, kan jag utläsa dess tidiga historia.

Bilen var lackerad i Sable (en grönbrun kulör) med Sand (en ljus silver-guld metallic) på översidan. Motorhuven var lackerad i bottenfärgen vilket var vanligast på Bentley bilarna medan Rolls-Royce oftast hade toppfärgen. Inredet var i matchande ljus beige, Connollys nummer VM3234. På kortet kan man också utläsa att radion var av typ ”200X” och att däcken var av fabrikat India.

Bilen kom att få registreringsnummer WLS 698. Förste ägare blev Dennis Foden, E. R. F. Ltd. Sun Works, Sandbach, Cheshire England. En by som ligger endast fyra kilometer från fabriken i Crewe! Var måhända E R F Ltd en bilhandlare?

Här kom bilen att tillbringa sina första fyra år. Den 1 oktober 1959(när S II introducerades med V8) såldes bilen till Messrs Thos Boorn & Co Ltd, Venn Street, Clapham London SW 4.

Tredje ägare blev någon gång en Mr T Iwellmeyer, 75 Karlsruher Kaiserstrasse 16, Västtyskland. Så långt kan man se på chassikortet. Därefter saknas tyvärr en period av bilens historia. På försommaren 1976 åkte Jan E Grynning (då Svensson) och hans vän Svante Rosén från Ulricehamn till Tyskland.

Det var tänkt som en ren semesterresa fram och tillbaka till Hamburg, i någon av Svantes Rolls-Royce- eller Bentley-bilar. De tog färjan från Göteborg, men väl framme i Hamburg kom Svante på att han nog skulle behöva åka till Schweiz. Där stod nu Janne mitt i Hamburg utan att veta hur han skulle ta sig hem och dessutom hungrig.

Utefter en trottoar fick han syn på en korvgubbe, en sådan där med låda på magen ni vet. Bredvid korvhandlaren stod det en risig Bentley S parkerad. Janne köpte en korv och frågade samtidigt vem som kunde rå om bilen. Den är min, sa korvgubben.

Janne förklarade att han behövde en bil för att ta sig hem till Sverige igen och efter lite förhandling hade bilen bytt ägare. Tur för Janne att han tagit med sig den ”stora” plånboken för han fick betala kontant. Bilen var tämligen rostig och ett kraftigt knack hördes från motorn men till Sverige tog sig ekipaget ändå. Väl hemma på gården parkerades bilen på ängen tillsammans med en massa andra Rollsar och där blev den stående.

På sensommaren 1976 kom jag att läsa en annons i Göteborgs Posten där det annonserades ut flera Rolls-Royce chassin. Som artonåring och lite blåögd trodde jag mig nu ha chansen att kanske förverkliga barndomsdrömmen att förvärva en Rolls-Royce. En gammal bil som saknar kaross kunde ju inte kosta så mycket, kanske en tre-fyra tusen trodde jag.

Jag tog mod till mig och ringde Kungälvsnumret. Jag frågade Janne lite försiktigt vad det biligaste chassiet från 30-talet skulle kosta. Svaret blev ”40 laxar”. Efter lite prat förstod Janne att ett chassi nog inte skulle vara det rätta för mig. Jag tror att han kände lite medlidande med mig och min dröm så han sa: Jag har nog något annat för dig, en sliten men ändå hygglig Bentley S.

Den ser ut som en Silver Cloud och är ett lämpligt objekt för en 18-årig bilmekaniker. Du skall få den för 31 000 kronor. Efter en sömnlös natt begav jag mig tillsammans med mamma och mormor (!) till Kungälv dagen efter. Där stod den på åkern.

Vilken pärla! Men hur skulle jag lyckas lösa finansieringen? Jag hade ju bara 5 000 på banken. Men när alla på ängen förstod att jag aldrig skulle bli människa igen, om jag inte blev ägare till bilen, blev alla väldigt förstående och hjälpsamma mot mig. På tio minuter hade Janne sänkt priset till 26 000, mormor köpt min Volvo P 1800 -61, som jag höll på att renovera, jämte en halvfärdig Ford Prefeckt som jag ägde för 13 000 och mamma köpt vattenskidbåten jag hade för de resterande 8 000 kronorna! Vad bra det är med förstående medmänniskor ibland!

Bilen var nu min! Jag hade bara hundra kronor på mig som jag gav Janne i handpenning. Han lät mig då skruva av grillen, som jag sedan hade stående i min säng! Efter två veckor hade mina släktingar reglerat sina affärer med mig och jag åkte till Janne för att hämta bilen. Det skulle visa sig vara svårt att få upp den på den förhyrda kärran men sent på kvällen lastades bilen av på trädgården i Trollhättan.

Alla minna kamrater var samlade och vi satt halva natten och njöt på de slitna lädersofforna, Vi lyckades till och med att ratta in radio Luxemburg, sedan jag hade stulit batteriet i pappas V4. Under hösten påbörjades så en renovering av bilen. Tillsammans med Janne renoverades motorn.

Det blev vid demonteringen uppenbart vad som var orsaken till knaket i motorn. Bilen saknade en kolv!! Vevstaken satt dock kvar och hamrade i cylinderfodret. Under 1977 lämnades bilen till en lokal bilplåtslagerifirma. Där rost lagades golv, skärmkanter, bakstycken och delar av ramen bak. En framskärm lagades medan en byttes till en helt ny, så också med sparklådorna.

Förutom dörrpaneler och ryggstödet bak byttes läderinredet, nu till ett mörkgrönt skinn mot originalets beige. Även innertak och mattor bytes. Arbetet utfördes av Erlanders sadelmakeri på Eklandagatan i centrala Göteborg.

Kromet skickades till Lagmansholm för omförkromning medan vissa delar köptes nya. Här kan nämnas att redan på våren 1977 beställde jag fyra nya navkapslar av Janne, som vid det här laget fått leverera mycket delar till mig. Denna gång uppstod dock ett litet bekymmer.

Det var så att Janne skulle åka till England dagen efter att jag skulle hämta de nya navkapslarna. Han bad mig därför att jag skulle ta med mig en check, ställd till honom men i pund, så att han kunde växla den i England.

Det visade sig att detta inte var möjligt för banken och jag tvingades utfärda den i svenska kronor istället. På den tiden kunde Janne ibland ha lite kort stubin och jag råkade komma en sådan dag. Jag tror aldrig att jag fått så mycket skäll av någon som av Janne när han fick se checken.

När jag åkte hem med mina nya navkapslar tänkte jag hela vägen på att jag minsann skall börja importera Rolls-delar själv från England. Detta var starttankarna och en av orsakerna till det som sedan kom att leda till Rohdins Automobilservice.

Jag kan nämna detta då jag och Janne i dag är goda vänner och mest skrattar åt vad som hände den där dagen för 27 år sedan. Tidigt 1978 blev karossen färdigsvetsad och bilen lämnades till en lokal lackerare som fick i uppdrag att lackera bilen i mörkgrönt med svart överdel, allt i cellulosa.

På våren var den färdiglackad och monteringsarbete återstod. Jag hade lovat alla minna kompisar att vi på midsommaraftonen 1978 skulle kunna köra med bilen till kusten. Det jobbades dag och natt för att detta skulle lyckas. Registreringsbesiktningen ägde rum den 22 juni 1978 dagen före midsommarresan. Vilken tur att bilen gick igenom! Färdig var den inte, små detaljer som dörrpaneler och så vidare var inte monterade, men midsommaren blev lyckad.

Till och med de mest berusade raggarna i Bovallstrand flyttade på sig och sa, ”O, vilken bil!”. Under sommaren och hösten framfördes bilen på flera veteranbilsrallyn och resor med familjen. 1979 var det dags för mig att göra rekryten. Jag blev utsedd till militärpolis förlagd till Stockholm och K 1. Där fick jag som ende man, lov att ta in bilen och parkera den mitt på kasern-

Bilen hemma på gården våren 1977. Orignallacken sitter fortfarande på och glänser fläckvis efter en kraftig polering. De nya navkapslarna sitter monterade på hjulen.

gården, extremt välbevakad. Under sommaren 1979 var Bentleyn med i tidningen Bilsports tävling ”Sveriges snyggaste bil”, den gick vidare och kom till final. När det så var dags för finalen var jag på en övning på Gotland. När det kom ut bland gubbarna att min bil var i final ”dammsög” man hela ön på alla Bilsportstidningar.

Jag tror att hela bataljonen var med och röstade på Bentleyn. Det räckte till en andraplats, slagen av en Chevrolet Impala cab -59.

Jag slutade min anställning som mekaniker hos Volvos återförsäljare i Trollhättan 1980 och började min med min egen rörelse i stället. En vårdag var jag ute och körde med bilen i Stenungsund då det blev lite bekymmer.

På S I regleras värmesystemet med vakuum och det finns två värmekranar i systemet. Det var ett membran som skiljer vatten och vakuum åt i en av dessa två som gick sönder. Detta fick till följd att vatten läckte ut genom ett lufthål i vakuumklockan som sitter ovanpå värmekranen. Bilen gick varm och kylaren sprang läck. För att ta mig hem blev jag tvungen att fylla på vatten var och varannan kilometer. Att jag hela tiden fyllde med kallt vatten på en varm motor var inte bra.

Väl hemma hördes ett litet knack från motorn. När jag senare demonterade motorn kunde jag konstatera att en kolv för ett ögonblick måste ha skurit med cylinderfodret så att detta dragits ned en centimeter från sitt normala läge. Följden blev att en kolvring gått sönder. Jag tyckte dock nu att min första renovering av bilen inte höll en tillräckligt hög standard. Så nu när ändå motorn var ur var det väl lika bra att plocka isär hela bilen igen.

Företaget tog de följande åren all min tid och när jag och Lisbet i augusti 1989 fick vårt första barn (Hans) ville vi köpa hus. För att frigöra kapital sålde vi då Bentleyn till Volkswagenhandlaren och RREC-medlemmen Kurt Blennermark som då köpte den demonterad. Meningen var att jag skulle renovera den färdigt åt honom men det blev aldrig av. 2003 lät dock Kurt mig köpa tillbaka bilen igen. Den kommer förmodligen aldrig mer att bli till salu under min levnad.

Målet är nu att renovera Bentleyn till absolut fabriksnytt skick i detalj. Sedan att tävla med den över hela världen i Concours-evenemang. Från hösten 2003 tills nu har karossen renoverats av en mycket duktig plåtslagare på mitt jobb. Det är om hans utförda arbete jag tänkte skriva i nästa klubbtidning.

Bilen skall under hösten flyttas hem till mitt privata garage då jag skall renovera den själv där på min fritid.

Bästa Bentley/Rolls-Roycehälsningar!

Anders Rohdin

PS. Nästa gång lovar jag att inte skriva om mig själv och min barndom utan jag kommer då att koncentrera mig på renoveringen av ”264 an”. Här ses bilen efter renoveringen sommaren 1978 i sin nya kulör.

Bilden visar ”264:an” på en åker hemma hos Jan E Svensson (numera Grynning) utanför Kungälv, omgiven av högt gräs. Framför den stod det ytterligare en Bentley S minns jag.