Trots det finns det intet märke som på ett så helgjutet sätt representerar begrepp som kvalitet, stil, grundlig konstruktion . . . eller för att göra det lättare att sammanfatta: på ett sådant sätt är synonymt med begreppet "bilkultur".
Rolls-Royce Silver Spirit och Silver Spur är bilkultur!
Bilkultur? Den som funderar kring det begreppet behöver bara ta en rejäl titt på inredningen i en Rolls-Royce för att förstå begreppet i dess fulla vidd.
Instrumenteringen är smakfull på ett nästan spartanskt sätt. Längst till vänster sitter en "switch plate". Den ser ut som den gjort på generationer av Rolls-Royce och Bentley.
Här finns tändningslåset och ljusreglaget, dessutom var- ningslampor för laddning och oljetryck. Längre ned till vänster finns en knapp med vars hjälp man ställer om brän-slemätaren till att läsa av oljenivån i motorn.
Där finns också reglaget för vindrutetorkarna. Till höger om switch platen finns en samling varningslampor. De över-vakar bla oljenivån i bilens automatiska nivåreglering, de dubbla bromssystemens funktion inklusive ABS-funktionen samt yttertemperaturen.
När det är halkrisk tänds en varningslampa. Ett centralinstrument i panelens mitt innehåller fyra olika instrument: voltmeter, termometer, bränslemätare och oljetryck.
Under centralinstrumentet finns reglagen för den automa-tiska luft konditioneringen. Den är verkligen raffinerad: man kan ställa in olika grad av kyla eller värme i såväl ansikts-nivå som golvnivå. Med ett vred reglerar man fläktens hastighet.
Klassisk ratt
Den smäckra, svarta ratten är i sin utsökta enkelhet en prydnad för bilen. Ägare av tidigare generationer Rolls-Royce och Bentley känner direkt igen sig, skillnaden är bara att ratten numera är både smäckrare och mindre.
På rattstången sitter till vänster körriktningsvisare som är kombinerad med vindrutespolare och vindrutetorkare, till höger automatlådans väljarspak som dessutom innehåller konstantfarthållaren.
På förardörrens sida finns reglageknappar för alla fyra fön-sterhissarna. På mittkonsolen finns, förutom elbackspeglar-nas reglage också de sinnrika reglagen för den elektriska stolinställningen.
Stolarna kan justeras i åtta olika riktningar och till varje stol finns dessutom möjlighet att programmera in inte mindre än fyra olika minnesfunktioner. Långt eller kort, tjock eller smal alla sitter kungligt väl i de fantastiska fåtöljerna i en Silver Spirits framsäte.
En intressant finess är att omställningen med minnesfunk-tionen bara kan göras när bilen står stilla. Situationen man vill undvika är att en kortvuxen förare trycker på fel knapp och med obeveklig precision och elegant flyttas bort från ratten medan bilen rullar fram i hög fart.
Vill man däremot ändra ryggstödslutningen eller något annat möte det inga hinder att man gör denna justering med de vanliga reglagen i de drygt 220 km/h som är elegantens toppfart.
Mitt i instrumentpanelen sitter den andra synnerligen disku-tabla eftergiften för den flipperspelsteknik som härjar på allt fler bilars instrumentpaneler; en klocka med digital visning.
Den känns felplacerad och borde naturligtvis ersättas av en klocka med analog visning som bättre harmonierade med de övriga instrumentens svarta tavlor och vita siffror.
Enda ursäkten för den digitala klockan med ilsket gröna siffror är att den matchar yttertemperaturmätaren som sitter bredvid.
Det är också intressant att konstatera att varvräknare saknas. Den som kör en Rolls-Royce behöver inte känna till hur många varv motorn gör, lika litet som fabriken fortfaran-de anser att det inte finns någon anledning att tala om annat än "tillräckligt" antal hästkrafter.
Ett trendigt instrument som inte heller har någon plats på Rolls-Roycens instrumentpanel är econometern, alla gnet-körares bästa vän. Låt oss helt enkelt konstatera att den som oroar sig för bränsleförbrukningen helt enkelt har valt fle bil!
Men oss entusiaster emellan kan det vara roligt att veta att man klarar sig på två liter milen vid blandad, värdig men långt ifrån långsam körning.
"Den diskreta skönhetens charm" - här gestaltad av den läderdof-tande och valnötspanelglänsande inredningen i en av världens bästa bilar.
Glänsande träpaneler
Ett annat dominerande inslag i en Silver Spirit är de hög-glanspolerade träpanelerna. Om man inte gör en särskild beställning levereras Silver Spirit med instrumentpanel i ådrad amerikansk valnöt.
Panelen ser ut att vara gjord i ett stycke - men i själva verket handlar det om åtta olika fanérstycken som samman-fogats omärkligt på sju ställen. Den ådrade valnöten går igen i mittkonsolen och i baksätets pick-nickbord.
Dörröverstyckenas horisontella ytor är gjorda i kalifornisk mörk valnöt och de vertikala ytorna i västafrikansk mahogny. Kombinationen går för övrigt igen i de så kallade "companion lights" med spegel och läslampa som sitter på bägge C-stolparnas insidor.
Allt trä väljs med yttersta omsorg och bearbetas sedan hantverksmässigt. Alla bitar av respektive träslag väljs ur samma stock och överblivet material sparas för den hän-delse att en bil skulle behöva repareras.
Om till exempel ett dörröverstycke skadas i samband med monteringen byts alla fyra automatiskt! Det finns kanske anledning att tro att det inte behöver hända särskilt ofta - hantverkarna hos Rolls-Royce arbetar på ett sätt som knappast ens världens ledan de möbelsnickare kan överträffa.
Varje år köper Rolls-Royce avsevärda mängder ädelträ. Bara av det ådrade valnötsfanéret behöver man mer än 20 000 kvadratmeter årligen.
Inredningen i övrigt domineras av det perfekta skinnarbetet som inte kan överträffas av vare sig biltllverkare eller möbel snickare. Hudarna köps från Conolly Bros som väljer dem med oerhörd omsorg och förädlar dem utan tanke på vare sig tid eller kostnader.
Till varje bil får åtta kor, vanligen skandinaviska, sätta livet till. Anledningen till att man väljer hudar från våra bredd-grader är att det finns få skadeinsekter och få taggtråds-stängsel hos oss.
2 245 kg engelsk tradition kommer här majestätiskt glidande och till höger har täckelsen fallit.
Den mäktiga kylaren som ritades i början på detta sekel har genom åren endast genomgått smärre förändring-ar. Förebilden - Parhtenontemplet på Akropolisklippan i Aten - som ritades ca 2 350 år tidigare står också kvar oförändrat, om än något angripet av dagens luftföroreningar.
Men borde satsa på rostfritt istället.
Det existerar många myter runt Rolls-Royce och en av dem är att "the flying lady" skulle vara gjord i rent silver. Tyvärr måste vi avliva den myten - hon är gjord i den ädla metallen rostfritt stål och numera försvinner hon ner i kylarens innandöme om någon försöker föra bort henne.
Klassiska linjer
Karosseriet präglas av rena linjer som inte på något sätt är uppseendeväckande. Inget bjäfs, med andra ord. Den klassiska kylaren, som ursprungligen lånade sina linjer från det grekiska antika templet Akropolis, är liksom alla andra blanka detaljer gjorda i högglanspolerat rostfritt stål av högsta kvalitet.
Rostfritt stål används för övrigt i alla andra blankdelar. Fördelen är inte bara att det aldrig rostar, skulle det bli en repa i den stålblanka ytan kan man polera bort den.
Formgivningen skulle man kalla för solitt traditionell. All världens möda har lagts på att det nästan skall behövas en andra, noggrannare titt för att konstatera att det verkligen var en Rolls-Royce och inte något av alla de märken som på ett eller annat sätt försöker låna drag av den sparsmakade elegans som präglar världens mest berömda bils nutida mo-deller.
En gång i tiden var det faktiskt tvärtom - de byggdes Rolls-Royce för att väcka uppseende, för att ge ägaren och hans passagerare en extra guldkant. Idag vill man vara mer diskret om man har inkomster i Rolls-Royceklass. Vill man väcka uppmärksamhet finns det andra sätt, till exempel genom att köpa sig en Ferrari eller beställa en stor Merce-des Benz hos någon av de många bilförädlare som försöker överträffa varandra när det gäller att skapa alternativ till Rolls-Royce. Fast visst händer det att det trampas över gränsen även när det gäller Rolls-Royce; en och annan uppkomling kan naturligtvis inte motstå frestelsen att förkroma maskoten på den klassiska kylaren. Maskoten, Spirit of Ecstasy eller Flying Lady som hon också kallas, för i vanliga fall ett ganska skyddat liv.
Många maskotar har säkert stulits i onödan eftersom man ibland hör att hon är gjuten i ädlaste silver och kostar lika mycket som en hel småbil. Den som stulit en maskot blir säkert besviken; metallen är rostfritt stå. och priset är inte högre än vad man får betala för en helförsäkring under ett år, under förutsättning förståss att man har en viss bonus!
En maskot med brytmärken lär för övrigt vara svår att få avsättning för. Inte ens det faktum att Rolls-Royce själva gjuter den åtråvärda lilla figuren lär höja priset på den skumma marknaden.
Själva kylaren är ett minst lika betydande konstverk. Kyla-ren tillverkas för hand i rostfritt stå. Varje kylare signeras av den som lagt ned en hel arbetsdag på att skapa den.
Följdaktligen är varje kylare, liksom maskoten, ett konst-verk i sig som skiljer sig något från alla andra maskotar och kylare. Men skillnaderna är naturligtvis så små att det behövs modernaste mätteknik för att konstatera att så verkligen är fallet.
Just detta är en av idéerna med hantverket Rolls-Royce. Det vore ju katastrofalt om man inte kunde se att allt är handgjort - med modern tillverkningsteknik kan man ju faktiskt skapa saker som är så perfekts att naturens eller människans handarbete inte kan konkurrera.
Därför värderar vi människor det handgjorda och individuella ännu högre än automatiserade tillverkningsperfekta tusenbröder.
Motorbeteckningen V8 brukar föra tankarna till antingen mullrande amerikanska gjutjärnsmotorer eller vasst vrålande Grand Prix-motorer av Cosworths tillverkning. Rolls-Royce V8 på 6,75 liters slagvolym ligger så långt bort från de bägge extremerna man rimligen kan komma.
Motorn går så tyst att den knappast hörs och har en elasticitet som överträffar allt.
Motorn i sig är ett mästerverk, en bländande uppvisning i precisionstillverkning. Kontrollen är minutiös. Stora kompo-nenter som till exempel motorblocket eller vevaxeln, lagras i åtta veckor och kontrollmäts igen innan de monteras samman till det som så småningom skall bli en precisions-motor. Minsta lilla gjutna del kontrolleras och sprickindikeras
När motorn slutligen är monterad balanseras den och körs i två timmar i provbänk innan den godkänns för montering.
Mer motorfakta:
de åtta cylindrarna ligger i 90 graders V-form. Cylinderdia-metern är 104,4 mm, slaglängden 99.06 mm och kompres-sionen 9,0:1. I specifikationen får vi veta det mesta, till exempel att både motorblock och topplock är gjutna i lätt-metall, att tändsstiften är NGK:s BPR5EV och att den meka-niska bränsleinsprutningen, som tillverkas av Bosch arbetar med ett tryck av 483 kPa.
Men det alla vill veta, motoreffekten, sägs det inte ett ord om. Initierade bedömare håller emellertid för troligt att effekten är 240 DIN hk, eller 176,5 kW vid cirka 4000 r/min och att vridmomentet är cirka 450 Nm vid så lågt varv som knappa 2 000 r/min.
Den enda kilowattangivelse som Rolls-Royce delar med sig av gäller luftkonditioneringen. Effekten är 9 kW, en kyleffekt som motsvarar den hos trettio hus-hållskylskåp!
Växellådan är en 3-stegsautomat av GM-typ som anpassats till Rolls-Royce. Helt främmande är man alltså inte för att låna bra idéer från andra som är duktiga. Den automatiska nivåregleringen kommer följdaktligen ursprungligen från Citroèn, de raffinerade fjädringarnas verklige mästare.
En inredning som är bättre är de flesta välmöblerade hem, en motor som inte hörs, en växellåda som växlar omärkligt och en fjädring som sväljer alla gupp - hur blir då en modern Rolls-Royce att köra eller åka i? Först skrämmer bilens dimensioner, så upptäcker man att den är lättare att köra än den minsta småbil.
Man ser alla hörn, automatiken sköter det mesta, den hydraliska styrservon via kuggstång gör att bilens 2.245 kg snabbt och exakt lyder förarens minsta vink.
Var så god och tag plats! Du sitter nu på äkta Conolly-läder som med största säkerhet kommer från Skandinavien. Varför då? Jo, här har vi mycket av lite av både skadeinsekter och taggtråd som skadar hudarna. Åtta skinn går åt till en bil.
Den som väljer att åka riktigt bekvämt skall sitta baktill. Så gjorde de flesta Rolls-Royce-ägare förr i tiden men idag då pengarna bara räcker till bilen så får de flesta avstå från lyxen med en privatchaufför "James, to the Club, please".
Är vägen krokig kan man ändå hålla ett vägvinnande tempo. Den tid då Rolls-Royce var en bil som lämpade sig bäst i makligare takt är förbi i och med den nuvarande Silver Spirit och Silver Spur. Trots den ganska mjuka fjädringen tål de att köras så fort att det väl avvägda chassit får bekänna färg.
Frånsett de rent praktiska aspekterna på körningen, så tex att bränsleförbrukningen ligger på cirka två liter per mil, vilket innebär att 108-literstanken räcker mellan Stockholm och Göteborg, finns det mycket annat att säga om att åka Rolls-Royce.
Man måste naturligtvis känna för fina bilar. Den som bara tycker "att bilen är ett transportredskap" gör både sig själv och världens många Rolls-Royceentusiaster en tjänst genom att välja något annat färdmedel.
En Rolls-Royce tål visserligen att användas under alla tänkbara förhållanden.
Men på något sätt känns det inte riktigt rätt mot märkets tradition att lämna en Rolls-Royce i snömodden och saltet över natten.
Visserligen har karossen fått bästa tänkbara rostskydd. Innan karossen lackeras rostskyddas den i inte mindre än elva olika processer.
Sedan bygger man med minst tio lager färg upp en lackering som är två och halv gånger tjockare än på vanliga bilar. Ytbehandlingen kompletteras med kilovis med underreds-massa som sprutas i två olika faser.
En tröst är givitvis att det som i vanliga fall brukar vara extrautrustning ingår i priset.
I priset ingår säkert en hel del av de myter som alltid cirku-lerat kring Rolls-Royce. Några påstår t ex att Rolls-Royce bara får köras av kungliga eller så kallade kändisar. Så är det absolut inte. Den som köper en Rolls-Royce är nästan alltid företagare, många av dem köper för övrigt en Rolls-Royce att njuta av när de väl dragit sig tillbaka från det företag som skapade det välstånd som är nödvändigt för att kunna äga en Rolls-Royce.
En annan myt är att en Rolls-Royce aldrig får hämtas av en bärgningsbil. Så är det inte. Men chansen att få se en Rolls-Royce omhändetagen av Bärgningskåren är ganska liten.
Den som sköter sina serviceinspektioner och ser till att tanken fylls regelbundet behöver inte riskera att bli stående på grund av motorstopp.
En risk är naturligtvis att man krockar. Det kan vara intres-sant att veta att en Rolls-Roycekaross är byggd för att ge maximal säkerhet. När man gör krockprov för den cerifiering som sedan många år är ett lagkrav brukar de flesta till-verkare tvingas krocka tre bilar för att bevisa att deras konstruktioner håller måttet. För Rolls-Royce räcker det med ett enda krockprov! Resultatet talar sitt tydliga språk - säkrare bilar kan man knappast hitta.
Ytterligare en myt är den som mekanikern som kommer resande från fabriken för att lyfta på den förseglade motorhuven. Denne man, som för övrigt hette Mr Robinson, har för länge sedan slutat resa.
Men visst kommer det då och då folk resande som repre-senterar tillverkaren. Men service görs på lokala verkstäder. Man må sedan bo i Stockholm, Los Angeles, Riad eller Hong Kong.
För de flesta bilvänner är en Rolls-Royce naturligtvis en ouppnåelig dröm. Men det finns ändå sätt att bli ägare till en Rolls-Royce, nämligen genom att köpa en begagnad bil. Ty även om en Rolls-Royceägare aldrig kan byta upp sig så kanske han någon gång vill ha en nyare modell. Då och då kommer alltså de begagnade bilarna på marknaden.
Här kan man verkligen tala om valuta för pengarna - en begagnad Rolls-Royce har naturligtvis oerhört många komfortabla mil framför sig, de må sedan handla om en modern bil eller ett exemplar ur den tidigare produktionen.
Faktum är att hela 65 procent av de bilar som Rolls-Royce tillverkat under sina hittills åttio år som biltillverkare fort-farande finns kvar i trafik.
Och detta är ingen myt; det handlar om statistikt säker-ställda uppgifter som inget konsumentverk i världen kan ifrågasätta. Varje bil av de drygt 3 000 som byggs varje år blir en del i denna traditions fortlevnad. Så länge det finns bilar kommer det säkert att finnas Rolls-Royce.
Text: Gunnar Elmgren
Webbearbetning: Roberth Nironen 2012
